1995
Även i år ett intensivt utställningsår med resor land och rike runt. Vi köpte även ännu en tikvalp, Norrviddens Inki.
Mor och jag tog Razza och Inki med oss och åkte de 80 milen till Leksand, där vi ställde ut för Per-Erik Wallin, det blev BIS för Razza och BIS-valp för Inki i stor konkurrens, helt klart lyckad resa!
Mot höstkanten parade vi Razza med Raidis Arro och det blev de fyra i C-kullen, en av våra bästa kullar. Kraftiga, mycket snälla och välgående hundar där Cesar, Chejja och Charlie blev champions. Chivas är bara utställd en gång. Än (2006) lever alla utom Charlie som fått äta specialkost livet igenom för att må bra, han hade någon typ av ämnesomsättningsfel.
1994
Ett intensivt och framgångsrikt utställningsår med juniortiken Razza, vi åkte till Gällivare, Jokkmokk, Piteå x 2, Östersund, Storlien (Norge), Meråker (Norge), Vaxholm, Skellefteå och Stockholm, det blir ganska många mil med tanke på var vi bor i landet :o)
Birka fick sin tredje och sista kull B-kullen. Hon flyttade sedan till svärfar för att bli älghund, vilket hon fixade med den äran. Våra föräldrar och svärföräldrar har ställt upp så att vi kunnat ha 3-4 tikar eftersom de gärna tagit hand om en var – även om de lätt blivit småfeta där så är de bäst!
1993
Året då norskan Razza kom till oss. Eller kom och kom… Efter en lååång tågresa med byte i Östersund kom jag äntligen fram till Trondheim där jag 1991 spanat in en ursnygg tik som hette Aila och tänkt – en sån vill jag också ha!
Väl hemma utvecklades Razza till en mycket läcker tik som knep 7 cert som junior och unghund och sopade mattan med de flesta. Hon är också mera showhund än Birka och mjukare till sättet – på både gott och ont.
Till och med Kajsa Holmqvist tyckte hon var så fin att hon erbjöd sig komma och hjälpa mig tejpa öronen på Razza när hon hade lite väl mjuka öron i valpklassen i Åbyn. “Du kan ju inte låta den tiken få hängöron”, sa Kajsa och tejpade.
Det skulle hon förmodligen inte fått heller, men nån vecka efter tejpningen stod öronen :o) Tack Kajsa!
1992
Äntligen blev Birka champion! Som femåring blev hon äntligen BIM och Such på Östras utställning i Södertälje, Norrviddens Kirak blev BIR om jag minns rätt.
Detta år föddes vår andra kull – R-kullen – som vi döpte till R därför att vi ville ha namnet Rajmo, som vår gamle hane, på den hanvalp vi sedan sparade. Rajmo Junior ställdes bara ut en gång som unghund, han var en ganska stilig herre men kanske lite luftig. Han hann bli far till Sidmarkens första valpkull innan vi insåg att det blev för mycket med hanhund och tik, jobb samt två småbarn.
Vi hade inte tid att engagera oss så mycket i Rajmo Jr som han krävde, därför flyttade han till en familj i Arvidsjaur som sällskapshund. Vi bestämde oss här för att inte blanda kön på våra hundar, utan bara ha tikar.
1991
Min första lapphund köpte jag 1984, han blev bara sällskapshund och efter några år väcktes ett intresse för att skaffa ännu en hund. Det blev Raidis Birka som vi köpte i juni 1987, ett val vi aldrig ångrat.
En stabil, snäll och ganska snygg tik. En eloge till Raidis Kurt och Birgit som egentligen var de som väckte intresset för “något mer” än sällskap. De engagerade sig verkligen i oss valpköpare; inbjöd till träffar, peppade att åka på utställning och 1991 var detta intresse i full blom och det var också detta år som min hittills största utställningsupplevelse ägde rum.
Efter otaliga CK:n fick Birka sitt första cert, blev BIR, BIG och BIS-4 på Södra Norrbottens internationella utställning i Gammelstad (Luleå). Ras- och gruppdomare var Anders Cederström och BIS-domare var hmmmm… vad hette han nu den norske, smale mannen med tupé som numera är död? Det var inte illa för en nybörjare som jag ansåg att jag var då, trots 3-4 år i “utställningsbranschen”.
Köpte även en finsk lapphund vid namn Assi från Trelleborg. Vi döpte snabbt om henne till Lassi, för vem vill ha en hund som är döpt efter ortens pappersmassafabrik? Lassi såldes så småningom eftersom vi ville satsa helhjärtat på en ras – svensk lapphund.
1990
Vårt kennelnamn Renlundens blev godkänt och efter ett par års planerande blev vår första valpkull till. Vi hade hand om Norrviddens Herke en period för att ägaren skulle jobba söderut, en stilig och trevlig hane. Som utbyte fick vi para med Herke. Oerfaren som jag var fick jag hjälp med parningen av Böleknabbens Inger Berglundh (mamma till Linda-Mari som äger Nimbus).
Parningen ägde rum i garaget och ingen riktig hängning blev det, men väl fyra valpar, Arja, Ayla, Adam och Adak. Arja hade vita framtassar – något som senare skulle visa sig bli rätt vanligt i Renlundens linjer. Vid den här tiden hade jag hunnit vara redaktör för tidningen Lapphunden i 2-3 år, hade i och för sig bara en hund men även en tvåårig människopojke :o) och en i magen.
1987
Utökas familjen med ytterligare en lapphund, Raidis Birka.
1984
Vår första lapphund, Rajmo flyttar hem till oss.